Litens födsel

Tänkte försöka mig på att slänga ihop en förlossningsberättelse medans liten sover, ju fortare ju bättre, medans man fortfarande minns allt in i minsta detalj haha :) Jag hade hur som helst haft glesa värkar sen natten mellan torsdag och fredag. Så pass att jag sedan torsdags natten inte sovit mer än 20 minuter åt gången, så ni kan ju gissa om jag va slut. Vi va i dogyarden när jag kände att värkarna började komma tätare men tänkte inte mer på de för jag va så inställd på att jag skulle få gå över tiden till igångsättningen. Men men. Sen kom vi hem, värkarna fortsatte å ont gjorde de, men tänkte inte mer på de. När mamma märkte att jag hade ont började vi klocka värkarna, det va ungefär vid 22 tiden. På en timmer gick det från att vara 6 min mellan värkarna till att bli 3 min mellan värkarna. Ringde så småning om förlossningen som ville att jag skulle hålla ut hemma så länge som möjligt så jovisst tänkte jag. Badade lite å vankade omkring här hemma. Till slut kände jag att skulle jag klara av en bilresa va de nog rätt bra om vi åkte in. Så packa den där jävla bb väskan sen ut i bilen å åka mot bb stockholm. Jag trodde inte jag skulle ha öppnat mig nåt, hade fått nån skum ide om att det skulle göra ont som fan i muffen när man öppnar sig, men icke, 4 cm öppen var jag, så 01:30 8/8 vart jag inskriven. Än så länge mådde jag så pass bra att jag kunde prata å ha de trevligt mellan värkarna. kl 05 undersöker dom mig igen och då är jag 7 cm öppen, då frågar dom om jag vill ha nån smärtlindring så jag säger att jag kan prova på lustgas. Lustgasen sög kuk. Vart bara skit snurrig och illamående, men smärtan var densamma, så efter 2 värkar gav jag upp. Då frågar dom om jag vill ha EDA, och det ville jag gärna. 05:20 kommer narkosläkaren å sätter eda:n. Efter 20 min så blir värkarna yttepytte svagare, kanske 4-5 värkar, men sen gör det ONT igen. Dom tar hål så vattnet går. Jag har så fucking ont å dom konstaterar att eda:n inte satts rätt, eller rätt å rätt, den har inte funkat, så den ska sättas om. Innan den ska sättas om undersöker dom mig, 10 cm öppen, då hade jag öppnat mig dom sista 3 centimetrarna på 1 timme, UTAN någon fucking smärtlindring så ni kan ju gissa om det kändes. I och med att jag nu va helt öppen så tyckte dom inte att det var nån ide att sätta om eda:n. Här är jag hysterisk. Jag inser att jahopp, det kommer fortsätta göra såhär ont tills han e ute då lustgasen inte va min grej å eda:n inte funkade. Jag skriker mig igenom värkarna i väntan på krystvärkarna. Tiden går. 9:45 (jag läser i journalen haha) så sitter jag på toa och börjar krysta. Jag får sitta där under ett par krystvärkar men när dom ser att snart komemr han så får jag lunka in till rummet där jag får sätta mig på nån jävla pall på golvet. Sitter där å krystar. De här med att det "bränner till" när huvudet kommer kände jag inte alls av. Där emot kände jag hur jag sprack. Å de va inte skoj haha. Så ute va huvet, då frågar barnmorskan "har du mera värk" (vi har det på film hahah) å jag tror inte jag hade de egentligen utan jag tröck bara på för kung å fosterland å ut flög en grå liten kille. Jag vart helt bekymrad över hans färg å fråga om de va nåt fel men dom sa att de va inge fel alls, så då sa jag hej till honom haha. Sen fick McLovin klippa navelsträngen å jag fick hoppa upp i sängen å bli sydd. Så måndag den 8/8 2011 kl 10:05 kom min lilla älsklings korv ut. Å man vet fan inte va kärlek e innan man fått barn. Kan kolla på honom i timmar. Skulle helt seriöst kunna sitta inlåst i ett rum med honom i veckor. Mammas lilla hjärteprins. Ont gjorde det, men för honom skulle jag kunna gå igenom den smärtan 100 gånger om. Nu har mamma fått hålla lite i honom så nu saknar jag honom på tok för mycke så nu blir de gosattack!

/ Lolo